Många våtmarker har försvunnit eller försämrats på grund av t.ex. utdikning och kulvertering, vilket lett till minskad biologisk mångfald men också problem med översvämningar. Behovet av att restaurera våtmarker är stort. Det finns nu gott om finansiering som möjliggör samarbete mellan enskilda markägare, kommuner och externa specialister.
Nyckelorden är ”rätt åtgärd på rätt plats”, berättar Per Saarinen, som arbetar med många av Naturcentrums vattenvårdsprojekt. Han betonar att det handlar om att restaurera snarare än att nyanlägga vattenmiljöer. Grundprincipen är att förhålla sig till naturliga förhållanden och att man eftersträvar ”tusenårsprincipen”, dvs. att åtgärden ska hålla i ett tusenårsperspektiv. Det kan till exempel handla om en kulverterad bäck som får nytt liv genom att kulverteringen tas bort och att en ny, meandrande åfåra skapas där fauna och flora trivs. En torrlagd bäck restaureras till en porlande bäck, en torrlagd våtmark däms upp och blir en myllrande våtmark, och så vidare.
Den storskaliga påverkan som skett på våra vattenmiljöer innebär att behovet av restaurering är stort. Glädjande nog finns gott om finansiering och positiva markägare. De senaste fyra åren har Naturcentrum samarbetat med kommunerna i Orust, Tjörn och Stenungsund på västkusten.
– Totalt har vi gjort närmare 30 åtgärder, säger Per Saarinen.
Naturcentrum planerar, projekterar och genomför projekten tillsammans med lokala entreprenörer, medan kommunen sköter kontakten med markägaren och myndigheter. Oftast är det markägarna själva som hör av sig om att de är villiga att restaurera ett vattendrag eller en våtmark. Men även kommunerna kan höra av sig om de har identifierat lämpliga marker att restaurera. Det finns inget som tvingar en markägare till åtgärder, men ofta är de positivt inställda. Kommunen står för hela kostnaden som delvis finansieras med stöd från bl.a. LOVA (Lokala vattenvårdsprojekt), LONA (Lokala naturvårdssatsningen), Strategiska planen och Naturskyddsföreningen.
– Det är så himla kul med responsen från markägarna. Hittills har alla varit extremt nöjda, säger Per Saarinen.
En utmaning kan ibland vara att få med sig samtliga markägare på tåget; det kan vara fler än tio markägare som ska vara överens om åtgärderna.
Ett exempel på en mycket lyckad restaurering är Glädjefrids våtmark på Orust – se mer om detta i filmklippet via länken nedan.
– Även återmeandringar och svämplansrestaureringarär kul när de lyckas, när vattendraget åter slingrar sig genom landskapet, när man kan konstatera att betet på omgivande marker kan fortsätta, att markerna översvämmas lite oftare och att den biologiska mångfalden gynnas, med resultatet att alla inblandade är nöjda, säger Per Saarinen.