Alla fladdermusarter är skyddade i lag och många är rödlistade. Därför ställs krav på inventeringar vid de flesta exploateringar. Naturcentrum AB får allt fler uppdrag att inventera fladdermöss i samband med utredningar kring olika typer av exploateringar. I höstens nummer av tidskriften Fauna & flora publiceras aktuell status och utbredning för Sveriges 19 fladdermusarter.
Fladdermössen är numera viktiga i naturvårdsarbetet. Genom inventeringar och förbättrade identifieringsmetoder har kunskapsläget förbättrats avsevärt de senaste tio åren. I Naturcentrums tidskrift Fauna & flora nr 3/2020 (september) ges en överblick över de 19 svenska fladdermusarternas utbredning och numerär, inklusive utbredningskartor för samtliga arter. Artikeln är skriven av Johnny de Jong, Sofia Gylje Blank, Torbjörn Ebenhard och Ingemar Ahlén.
Allt fler uppdrag
– Vi får allt fler uppdrag att inventera fladdermöss i samband med exploateringsprojekt. För sju, åtta år sedan var det mycket fokus på inventering inför vindkraftsutbyggnad, men nu efterfrågas inventeringar även inför vägbyggen, detaljplaner, stora industribyggen och andra typer av exploateringar, säger Petter Bohman, en av Naturcentrums experter på fladdermöss.
Viktig roll i naturvårdsarbetet
– Eftersom alla fladdermöss är fridlysta och skyddade enligt artskyddsförordningen krävs det att man lägger en del fokus på dem. Jag upplever att såväl myndigheter (kommuner och länsstyrelser) som exploatörer (företag, Trafikverket med flera) har börjat förstå detta under senare år. Därmed har fladdermössen fått en allt större betydelse för naturvårdsarbetet och olika tillståndsprocesser. Intresset bland allmänheten har också ökat kraftigt under de senaste fem åren, vilket kanske bidragit till att lyfta dem i naturvårdsarbetet, säger Petter Bohman.
Hur blir man en bra inventerare?
– Genom att var ute mycket och lyssna med sin detektor och inte minst diskutera sina erfarenheter med andra fladdermusinventerare. Tyvärr är jobbet ganska ensamt, och det är svårt att lära sig om man inte får intryck och inspiration från andra, säger Petter Bohman.
Flygbild, autobox och manuell detektor
– Initialt flygbildsanalyserar man området man ska inventera för att hitta potentiellt intressanta miljöer. Sedan åker man ut i området på eftermiddagen eller kvällen och placerar ut så kallade autoboxar på strategiska platser. En autobox är en fladdermusdetektor som automatiskt spelar in alla högfrekventa ljud och lagrar dessa på ett minneskort. Antalet autoboxar man använder per natt beror på hur stort område man ska inventera; vi använder ofta mellan fem och tio stycken. Boxarna ska vara utplacerade och klara i god tid före solnedgången. När detta väl är klart går eller åker jag runt i inventeringsområdet och lyssnar med min handhållna fladdermusdetektor. Med den lyssnar jag efter fladdermössens ekolokaliseringsläten och spelar in de ljud jag inte kan bestämma direkt i fält. Vid den manuella inventeringen försöker jag besöka så många olika naturtyper och miljöer som möjligt i området. Inventeringen avslutas framåt småtimmarna, när man känner att man fått med det mesta av aktiviteten för natten. Varje inventeringsområde brukar besökas mellan två och sex gånger under säsongen i maj till september. Därefter kommer analysfasen. Alla sommarens inspelade ljudfiler, ofta flera tiotusentals, analyseras under hösten i datorprogram, säger Petter Bohman.
Minnesvärt
De udda arbetstiderna för en fladdermusinventerare innebär förstås en del umbäranden och speciella möten.
– Jag har stött på både poliser, väktare och självpåtagna civilgardister som undrar vad man håller på med. Även om man kan mötas av en del misstänksamhet i början brukar det alltid bli roliga och intressanta möten. Det är dock inte så ofta man möter folk ute i skog och mark nattetid. Däremot möter man många djur på natten. Vildsvin och älgar är mer regel än undantag. En gång hade jag turen att stöta på en lohona med två ungar när jag höll på att lägga ut mina autoboxar sent en kväll. Det blev ett fantastiskt möte, säger Petter Bohman.
Naturcentrums Oskar Kullensjö arbetar också med fladdermusinventeringar, och han minns en natt i Västergötland för 14 år sedan.
– Jag är ute vid en kvarnmiljö som ligger vid en grusväg mitt ute i ingenstans i Svenljunga kommun. Det börjar regna, men då det är många fladdermöss i farten sätter jag mig i bilen med nedvevad ruta och fortsätter att lyssna och har på lyset på bilen så att jag dessutom kan se fladdermössen. Har för mig att det var ett par gråskimliga fladdermöss som jag var osäker på om jag artbestämt rätt. Efter ett tag märker jag att billyset lyser svagare och inser att batteriet börjar ta slut. Jag försöker starta men det går inte. Klockan är halv fyra på natten. Vad gör man? Medan jag funderar kommer plötsligt en bil – tidningsbudet! Jag blockerar vägen så hon har inget annat val än att hjälpa mig. Jag plockar fram startkablar i ösregnet och snart är motorn igång och jag kan åka tillbaka till vandrarhemmet. Det var en himla tur att folk fortfarande läste papperstidningar på den tiden…
Ny fladdermusförening
Nyligen startades en fladdermusförening i Sverige – BatLife Sweden (https://batlife-sweden.se/), där Johnny de Jong är ordförande. Det finns också en aktiv Facebook-grupp som heter Fladdermöss i Sverige.