Naturcentrums nya medarbetare Karl Soler Kinnerbäck trivs bäst bland pinnar med obskyra svampar som kallas pyrenomyceter och andra organismer som kan studeras i mikroskop.
Karl Soler Kinnerbäck bär en svart t-shirt som pryds av två jordstjärnor och texten ”Sveriges Mykologiska Förening” när vi träffas i fält under en insektsinventering i Sollentuna. Han petar med pincetten i en av färgskålarna med propylenglykol, en fälla som efter två veckor lockat ett antal insekter. Men även flera sniglar, som sorteras bort.
– Det här var en slemmig snigelsoppa, säger Karl med viss avsmak.
När sniglar, blad och annat ovidkommande sorterats bort samlar han insekterna i en burk med alkohol, märkt med datum och lokal.
Karl anställdes på Naturcentrum den 1 april i år. Hittills har det mest blivit uppdrag med insekter som tema. Helst vill han arbeta med svampar. Men han har tiden på sin sida, då han blott är 25 år gammal.
Naturintresset fanns redan under uppväxten på Ekerö. Artintresset kom senare, under studierna vid SLU i Uppsala, där han utbildade sig inom biologi och miljövetenskap.
– Artkicken kom när jag började nyckla växter och senare när jag nischade mig mot svampar, och genombrottet när jag gjorde praktik på SLU Artdatabanken, där jag inspirerades av flera ”artnördar”, säger Karl.
Efter mikroskopstudier av svampar var han fast.
– Jag gick hem och köpte ett mikroskop och visste att det var det här jag ville syssla med resten av livet. Att hitta nya arter som få, om ens någon, känner till.
Studierna följdes upp med en masterexamen med inriktning mot taxonomi och systematik, givetvis med svampar som tema. Via arbete inom NILS-projektet (nationell inventering av landskapen i Sverige) kom Karl i kontakt med Naturcentrums mossexpert Henrik Weibull, vilket inspirerade Karl. I diverse svampsammanhang lärde han också känna Thomas Strid, även han artexpert vid Naturcentrum. Resten är historia.
Karl kommer framöver att arbeta med NVI:er (naturvärdesinventeringar) och artinventeringar, främst av svampar och växter. Det som är smått och kan studeras under lupp och i mikroskop gillar han mest.
– Drömmen är att kunna resa runt i Sverige och jobba med svampar året runt. Här finns tonvis med indikatorer, och deras ekologi är dåligt känd, säger Karl, vars specialområde är pyrenomyceter, en grupp inom sporsäcksvampar (Ascomycetes), som kännetecknas av att ha slutna, oftast päronformiga fruktkroppar kallade perithecier.
Allmänhetens intresse för svampar har ökat under senare år.
– Det har ökat genom olika mainstreammedier, till exempel serien The Last of Us, som handlar om att parasitsvampar i släktet Cordyceps attackerar människor så att det blir en ”zombie outbreak” över hela världen. Dokumentärer om magiska, psykedeliska svampar har också ökat intresset. Sen det här med ”wood wide web”, som handlar om det underjordiska nätverket av hyfer, mykorrhiza och kemikalier som knyter ihop skogar till ett enda sammanhållet nätverk, där olika parter (svampar och växter) kan hjälpa varandra i utbyte mot näring, säger Karl och fortsätter:
– När man talar om småsvampar måste man också nämna Stefan Phalagorn. Det finns flera facebookgrupper med svamptema med gruppen Svamp-klapp i täten. De har blivit mycket stora och Svamp-klapp har nu ca 110 000 medlemmar. Stefan har i grupperna publicerat ett stort antal fynd av nya och okända svampar från Skåne, vilket har lett till att många fått upp ögonen för nya, obskyra svampgrupper. Det visar också vilka spännande fynd man kan göra bara genom att gå ut och plocka upp en pinne och studera den under lupp och mikroskop.