Ett foto som visar en person som lossar en fladdermus från ett fångstnät.

Långsiktig övervakning ger kunskap om Sveriges fladdermusfauna

Uppdragsgivare:
Länsstyrelsen i Jönköpings län, på uppdrag av Naturvårdsverket
Projektledare Naturcentrum:
Tidsperiod:
2014–pågående

För att förstå hur arter och populationer utvecklas behövs kunskap som byggs upp under lång tid. I mer än tio år har Naturcentrum arbetat med den nationella biogeografiska uppföljningen av fladdermöss, en del av Sveriges miljöövervakning. Resultaten används bland annat i rapporteringen enligt EU:s art- och habitatdirektiv och som underlag för den svenska rödlistan.

Samma plats, samma metod – år efter år

Naturcentrum har ansvarat för uppföljningen i Västsverige och Skåne. Inventeringen sker med automatiska ljudinspelare på fasta platser, vid samma tid år efter år. Uppföljningen omfattar också manuella inventeringar med fladdermusdetektor, där vi följer samma rutter eller täcker samma ytor varje gång.

Den standardiserade metoden gör resultaten jämförbara och ger möjlighet att följa förändringar över tid. Arbetet sker i några av Sveriges mest värdefulla fladdermusmiljöer vilket ökar möjligheten att följa sällsynta arter, samtidigt som vi också registrerar vanliga arter.

Fångst ger säkrare svar

Under de senaste åren har ljudinspelningarna kompletterats med fångst av fladdermöss. Fångsten kräver särskilt tillstånd som bara ett fåtal personer i Sverige har. Metoden gör det möjligt att artbestämma arter som är svåra att skilja åt med hjälp av ljud. I vissa fall tas även DNA-prov för att bekräfta artbestämningen. Petter Bohman, projektansvarig på Naturcentrum, berättar om den senaste inventeringssäsongens mest spännande fångst:

”I september fastnade en liten krabat i nätet på en av våra finaste lokaler, Virsehatt, utanför Halmstad. Storleken och andra kännetecken tydde på att det kunde vara en nymffladdermus – en av Europas minsta fladdermusarter. Naturcentrum har tidigare spelat in arten flera gånger på samma plats, men ingen har lyckats se den trots många försök. Nu ska DNA-analysen av den infångade individen visa om det verkligen var en nymffladdermus.”

Specialistkunskap om arter och ljud

Uppföljningen kräver kunskap om både fladdermöss och deras läten. För vissa arter är ljuden svåra att skilja åt, och även när en individ fångats kan artbestämningen vara komplicerad. Då studeras bland annat vinglängd och olika morfologiska karaktärer, som tändernas och penisens utseende.

Vi är stolta och glada över att få bidra till den långsiktiga uppföljningen av Sveriges fladdermöss. Det är ett arbete där långsiktiga data, fältkunskap och specialistkompetens tillsammans ger viktig kunskap om hur fladdermusfaunan förändras över tid.