Desirée Goldring förstärker Naturcentrums team som arbetar med vattenvård och restaurering av våtmarker.
Med sex och ett halvt års studier är Desirée Goldring välutbildad. Hon har läst miljövetenskap och har en master i bevarandebiologi. Naturintresset är brett, men naturvård ligger henne varmt om hjärtat, särskilt restaurering av vattenmiljöer. Artintresset finns – Desirée nämner fåglar, lavar och mossor – men någon speciell artgrupp har hon inte fördjupat sig i. Men examensarbetet handlade om långhorningar, ”skalbaggsvärldens aristokrater”.
Innan Desirée anställdes på Naturcentrum i somras hade hon ett vikariat på Saxån-Braåns Vattenråd. Hennes huvudsakliga syssla var åtgärdssamordning av våtmarksprojekt. Bland uppdragen ingick även t.ex. elfiske i Saxån-Braån, för att följa upp tidigare provfisken. Allmänheten hade hört av sig och varit oroliga för att ”det inte finns någon fisk i ån”. Men elfisket visade på god förekomst; antalet arter och individer var till och med högre än tidigare år.
Desirée Goldring bor i Malmö och har därmed sin naturliga hemvist på Naturcentrums Skånekontor i Veberöd. Hon känner några av Naturcentrums medarbetare sedan tidigare; hon pluggade miljövetenskap med Tove Haugland, och John Fidler satt i Vattenrådets styrelse. Naturcentrum lät lockande som arbetsplats för Desirée. Det tog ett tag men i somras blev hon till slut anställd. Nu är hon en del av företagets vattengrupp, med uppdrag ute i fält.
– Jag har blivit inslussad i en del projekt med vatten- och våtmarksrestaurering och tycker att det är jätteroligt, säger Desirée.
På vattensidan är det många projekt i omlopp och det finns pengar. Behovet och intresset av att återställa våtmarker är stort, efter många år av torrläggning och utdikning av det svenska landskapet.
Vad gör du på fritiden?
– Jag gillar att vara ute i naturen, campa och vandra, bada [säger hon med emfas], springa, träffa vänner, lyssna på musik och läsa böcker. Och boxning vore kul att prova …
Bland favoritförfattarna nämner hon Haruki Murakami, en japan som ofta nämns i förhandsspekulationerna om Nobelpriset. En annan favorit är Den hemliga historien, skriven av den amerikanska författaren Donna Tartt. Men fler finns: Fjodor Dostojevskij, Ernest Hemingway och Svetlana Aleksijevitj.
Jag ser framför mig hur Desirée Goldring efter en lång och slitsam dag i fält sjunker ner i läsfåtöljen med en god bok. Eller ger hon sig månne ut i löpspåret?