I somras inventerade Naturcentrum fladdermöss åt Trafikverket vid Gamle dal utmed Göta älv i Trollhättan. Vid sidan av detektorer, för att spela in fladdermössens ljud, sökte den specialtränade hunden Vilda efter fladdermuskolonier.
För att undersöka om det finns några fladdermuskolonier där de nya slussarna i Trollhättan ska byggas kombinerades detektorer med jaktlabradoren Vildas känsliga nos. I Sverige finns 19 olika arter av fladdermöss, och alla är fridlysta. Infrastrukturprojekt – som detta i skogsområdet Gamle dal där de nya slussarna planeras – kan påverka fladdermössens livsmiljö, och därför ska det enligt artskyddsförordningen göras en inventering och en därpå följande plan på skyddsåtgärder om det visar sig att fladdermössen hotas på något sätt.
– Utmed Göta älv vet vi att det är gott om fladdermöss eftersom vatten drar till sig insekter och det är vad fladdermöss äter, säger Naturcentrums Petter Bohman som genomförde fladdermusinventeringen.
Det traditionella sättet att lokalisera fladdermöss innebär att man sätter upp s.k. autoboxar i skogen, dvs. detektorer som omvandlar fladdermössens läten till hörbara ljud.
I fladdermuskolonierna finns stora grupper med honor som där föder och tar hand om sina ungar; kolonierna är inte lika lätta att upptäcka med autoboxar. Det är här Katrin Wegener Lundkvists treåriga hund Vilda kommer in i bilden. Med vetskap om att det vankas favoritmat – mjukost – vid en lyckad markering nosar sig Vilda igenom de tio hektaren skog i Gamle dal på några timmar i jakt på fladdermusdoft. Vilda är specialtränad i Tyskland, där hon lärt sig att hitta fladdermusspillning
Vildas – och Petters – undersökningar visade att det rör sig om många olika arter av fladdermöss i Gamle dal, men inga kolonier påträffades.
Läs mer om Katrin Wegener Lundkvists hund Vilda i Naturcentrums tidskrift Fauna & flora (nr 1/2024, sid. 24) och i nyheten på Trafikverkets hemsida (länken nedan).